Den här bloggen har flyttats

Den här bloggen finns nu på http://costodia.blogspot.com/.
Du omdirigeras automatiskt om 30 sekunder, eller så kan du klicka här.

Om du är feedprenumerant uppdaterar du prenumerationen till http://costodia.blogspot.com/feeds/posts/default.

Började sent idag, skulle ut i oljehamnen och hämta ett paket på DHL.

Kom på att jag inte varit i oljehamnen, inte så jag kom ihåg hur där såg ut i alla fall.
Fint, industrier, eller lager så nära centrum, och vid vattnet, ett nästa Västra hamnen, om kanske femtio år. Funderade på hur man skulle lösa problemet var man skulle förlägga hamnen lagerlokaler och godsmottaging då, och tänkte att en lösning (om än dyr) skulle vara att påla upp dem i havet, som i Venedig, fast inte lika upphetsande.

Nä, kanske man kan flytta hamnen till Landskrona, så hade vi fått en massa nya havsnära lägenheten i Malmö.

Ja, det är härligt att filosofera ibland.

Härligt med sol, det var längesedan nu.

Köpte revben på något arbetarehak i hamnen, det var typ bitarna som alla andra skär bort för att det är så mycket fett, det var det som var revbenen. Till det potatisstrimlor stekta i fett, ja man måste verkligen vara grovarbetare för att äta där.

Längskidåkning, köket och Melissa Horn

Ledig söndag.

Åkte med Micke till Bulltofta friluftsområde och åkte längdskidor, så väldigt härligt med så mycket snö. Vallan var inte den bästa, men vad gjorde det egentligen?

Kom hem och kom på att jag kunde ju koppla in kylen, så har jag en kyl, även om jag inte har ett fungerade kök. Gick ner på Coop och köpte en Keldasoppa, tomat med grönsaker, inte alls särskilt god. Köpte en kebab också, inte speciellt god den heller.

Lyssnar på Melissa Horn nu. Så härlig musik. Hon är född -87, och jag får den där lilla påträngade åldersångesten för en stund, innan jag kommer över det. Lyssnar också på Roxettes Milk, Toast & Honey, tror jag kan lyssna på den hur många gånger som helst.

Önskedrömmar, dagdrömmar, mardrömmar och verklighet

Sökte något jag drömde om, ville leva upp till en drömvärld, ville ge mig in i kretsar av männiksor där jag inte egentligen ville vara, utan bara för att det kom en så starkt felande länk. Såren rivs inte upp, de blir bara tydligt för mig varför jag fick dem.

Inte riktigt tydligt beskrivit, eller hur?
Men det är fortfarande för starkt för mig för att jag ska kunna skriva om det i rena ord, samtidigt som de flesta skulle ryckt på axlarna och undrat varför det var så jobbigt för mig att berätta, bara relationer egentligen.

Omtankar

bästa födelsedagen på länge.
Mina arbetskamrater tänkte mig.
Ja, jag skrev rätt, Mina arbetskamrater tänkte mig.
Jag har arbetskamrater och de tänker på mig.

Säkert självklart för de flesta, men för mig är det något nytt och något att glädjas åt.